Livet på Livingroom

Okej, tänk er ett spänt gummiband i stormvind. Det är jag. Yep, såhär efter BodyBalance känner jag mig uttöjd, åtstramad och skakig. Samtidigt som jag är sådär go och varm i hela kroppen. Gud så skönt det var. Men jobbigt också. Jösses vad mage och ben fick kämpa, speciellt mage. Ibland var varenda muskel i kroppen spänd, ganska ofta faktiskt. Så inte konstigt att jag darrar lite nu.

Vissa saker var lite kluriga att få till, men det gjorde det nästan bara roligare. Och dessutom var det imponerande och inspirerande att titta på alla de runt omkring som fick det att se enkelt ut. Och att titta på Marjo, att se denna fantastiska kroppskontroll, denna perfektion i varje rörelse. Så häftigt och väldigt motiverande.

Jag behövde verkligen sträcka ut mig. Har jag gått och känt mig så himla kort nu i några dagar, varit småsur på varenda lång människa jag stött på och förbannat mig över att jag troligtvis växt klart. Bara några centimeter till, snälla.

Men när jag såg mig själv i spegeln under passet med ben och armar uträckta åt alla möjliga håll kände jag mig genast längre och smidigare och insåg att jag inte är så kort och klumpig som jag inbillat mig. Så det var skönt, nu kan jag släppa det.

Sist men inte minst var musiken underbar. Den fyllde rummet med en känsla av lugn och styrka. Efter passet gick man ut rakare i ryggen och med huvudet högre. Träning är bästa botemedlet mot höstdepp.